Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Elements
S/t
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-02-20
Hemsida: www.elementsweb.se

Elements manifesterar på ett utomordentligt sätt ett av de största dilemmana med att vara musikrecensent. Ska man lägga vikten vid originalitet och underhållningsvärde eller kort och gott nöja sig med att bedöma spelkicklighet och musikalisk talang? På något sätt måste båda aspekterna vägas in, men någon av dem måste alltid sättas framför den andra, annars går det inte ihop.

Med Elements har jag svårt att välja vilket ben jag som recensent ska stå på. Hör här: gruppen har ett annorlunda koncept som framförallt visar sig i inledningslåten Monstret från Piccadilly Circus. Avig Kent-pop möter galoppriff a la Iron Maiden i en spattig komposition som verkligen sticker ut. Sedan fortsätter det med två mer balladaktiga alster där Kent-känslan fortsätter att vara påtaglig. Följaktligen är det underhållande och på många sätt originellt, men orkestern spelar illa. Det är smått otight mest hela tiden, hela inspelningen andas fritidsgårdsdemo vilket aldrig är att betrakta som positivt. Fågel eller fisk således?

Jag tänker mesa och ta en medelväg ut. Det kan tyckas fegt, men återigen hör här: den taffliga instrumenthanteringen förtar mycket av Elements grej. Men samtidigt är den grejen alldeles för intressant för att bara avfärda. Att så väl sånginsatsen som de komplexa texterna skriker Jocke Berg och Kent spelar ingen roll när det mixas med en så annorlunda musikalisk omgivning. Mentaliteten är nästan lite punkig.

Det är som sagt Monstret från Piccadilly Circus som är den mest udda skapelsen. Men avslutande sexminutersballaden Från mun till mun är bäst. Konklusionen av hela demon är att Elements med musikalisk utveckling mycket väl kan komma att bli en riktig fågel. Men samtidigt, om det inte inträffar är det här roliga konceptet dömt att bli en fisk trots allt.