Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

U.D.O
Mastercutor, 2007
Skivbolag: AFM Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-05-29
Hemsida: www.udo-online.de

Det kan inte vara långt kvar till den dag då jag platsar i tevereklamen där någon bank gör anspelningar om hur man beter sig när man är redo att snacka pension. Jag har bara någon ynka vecka kvar av min studietid och är förmodligen hänvisad till ett klassiskt heldagsjobb, jag har mer och mer börjat tänka efter innan jag gör saker och när jag lyssnar på U.D.O:s ”Mastercutor” tycker jag bäst om balladerna One Lone Voice och Tears Of A Clown.

Jag har svårt att se hur jag för några år sedan skulle ha plockat ut två ballader som favoritspår på en fräsande heavy metal-skiva. Nog för att jag alltid varit svag för melodiska snyftare, men inte till den gränsen. Eller så är det helt enkelt så att jag med åldern, kanske inte blivit vuxen, men i alla fall lärt mig att tänka rationellt. När Udo Dirkschneider med anhang lirar heavy metal låter det nämligen oerhört klassiskt.

Jag ska inte komma här och pissa på många år av målinriktat skapande. ”Mastercutor” är ingen dålig skiva. Men den bjuder absolut inget annat än det förväntade. Det är patenterad U.D.O-hårdrock för hela slanten, bortsett från ett Rammstein-stompigt riff i The Wrong Side Of Midnight. Är man inte ohjälpligt förälskad i Dirkschneiders taggtrådsraspiga kraxstämma blir det lätt slentrianmässigt.

Det är där balladerna känns så befriande. Det är låtar med klass som åtminstone bryter mönstret en aning. Fortsätter U.D.O att leverera sådana godbitar är jag beredd att diskutera pension vilken dag som helst.