Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Saliva
Blood stained love story, 2007
Skivbolag: The Island Def Jam Music Group
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-04-10
Hemsida: saliva.com

Hade min hjärna fungerat rationellt hade jag snabbt och enkelt kunnat sortera in ”Blood stained love story” i facket enkelspårig amerikansk radiorock och sedan sätta punkt för bokslutet. Saliva gör nämligen precis som alla andra i denna förutsägbara genre. De inleder med sin aggressivaste låt, en pseudotuff bit för att få igång lyssnaren, de inkluderar minst två spår som har signifikanta likheter med tidigare hitsinglar och de polerar bort alla kanter som kan få musiken att skilja sig från omgivningen på ett hårdare vis.

Men det är inte så enkelt. För trots att jag inser att ”Blood stained love story” bara är ett staplande av nötta klyschor för att flörta med skvalradion och amerikanska fjortonåringar kan jag inte låta bli att smygdigga skivan. Trots att den är absurt polerad lyckas Saliva förmedla en liten gnutta atmosfär och låtmaterialet är det inget större fel på. I jämförelse med många av genrekamraterna (som konstant skiftar, Saliva är trots allt ett av få band som lyckats hålla sig vid liv och varit framgångsrika under en längre period) har orkestern en något mer ruffig kant på sitt musicerande, vilket är till deras fördel.

”Blood stained love story” innehåller givetvis ingen ny Always, som exploderade i samband med släppet av ”Back into your system” (2002). Den vemodiga nerv bandet träffade där kommer de aldrig mer att komma i närheten av, även om både Never Gonna Change och Going Under från den nya given är goda försök. I dessa lugna – och också typiskt amerikanska – bitar har Saliva ett trumfkort i duktige sångaren Josey Scott. Lite förvånande gör han också helt okej ifrån sig i experimentella King Of The Stereo.

Men ni genomskådar mig. Hur mycket jag än försvarar Saliva vet ni ändå att ”Blood stained love story” är överproducerad listrock för de amerikanska radiostationer som tycker att de är kontroversiella när de spelar både Korn och Pearl Jam under samma timme. Det är bara det att Saliva gör den grejen riktigt bra.