Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Rose Tattoo
Blood brothers, 2007
Skivbolag: Armageddon Music
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-07-24
Hemsida: data-4.rosetattoo-com-au.de

Jag har ett nytt motto här i livet, något jag försöker pracka på min minst sagt något bekväma far, ”ska du göra något, gör det med stil”. Jag blir alltid lite mörkrädd när jag ser ett gäng gamla gubbar som fortfarande tror att det befinner sig i ungdomens glansdagar (Iron Maiden någon?). Lite förändring är faktiskt inte så farligt som man tror. Jag klippte själv av mitt gamla slitna rockhår för ett tag sedan, de bakåtsträvande vikarna tillåter numer inget annat, och dra på trissor! Jag ser faktiskt riktigt stilig ut nu för tiden.

När man öppnar fodralet till ”Blood Brothers” är det första som letar sig in i mitt synfält en bild på ett gäng gamla tatuerade gubbar som är iförda idel gamla slitna bandtröjor, några har solbrillor, en annan spänner sina stora biceps. De ser fruktansvärt hårda ut. Om de får tro sig själva. Själv suckar jag bara. ”Ska du göra något, gör det med stil” intalar jag mig själv, om och om igen.

Av just denna anledning har jag inga stora förväntningar alls när jag väl tar mod till mig och spelar skivan. Vilket är lika mycket tur för mig som det är tur för Rose Tattoo. Det är klart att det är gubbrock, kommer man dessutom från Australien är referensen till AC/DC ofrånkomlig, men det låter fräscht. Fräsch gubbrock, jag trodde aldrig att jag skulle få skriva en sådan ordkombination. Med sin storhetstid på tidigt 80-tal, och sedan en långdragen paus fram till för ett par år sedan, borde man tycka att Angry Andersson och grabbarna vore redo för soptippen.

Men så är icke fallet, än finns det liv i de gamla dingohundarna. Inledande riffet i Black Eyed Bruiser låter som ett återuppståndet The Kinks, väldigt mycket You Really Got Me. Fast mer gubbigt då förstås. Även riffandet i Slipping Away visar att de äldre herrarna fortfarande är vid god vigör. Angry Andersson är i allra högsta grad fortfarande arg, fast på ett lite mer mysigt morfarsvis. ”Blood Brothers” är en gubbrockskiva, helt enligt konstens alla regler. Gillar du AC/DC och andra powerackordband från 80-talet, då vet du vad du får på den här plattan.