[stäng]

Oracle Sun Deep inside, 2006 Skivbolag: Scarlet Records Av: Mikael Mjörnberg Publicerad: 2006-01-17 Hemsida: www.oraclesun.net

---

Oracle Sun gör allt för att övertyga mig om att de är ett värdelöst band. Allt från omslaget via bandnamnet till bandfotot – där medlemmarna ser överdjävligt pretentiösa ut med komplett italienska slibblook och könshår på huvudet – skvallrar om att ”Deep inside” är ett könlöst verk av överproducerad power metal. Det är ju sådant italienare helst ägnar sig åt.

Mitt första intryck är till viss del korrekt. Bandet är ganska pretentiöst och det finns kopplingar till power metal här. Men att det skulle vara ett dåligt band är helt uppåt väggarna fel. Italienarna grunder i traditionell heavy metal och ger sig sedan in i en ytterst trivsam värld av symfoniska upptåg och rent popaktiga arrangemang. Vissa partier ligger faktiskt inte långt ifrån hur mainstreammusiken byggs upp och arrangeras. Med den viktiga skillnaden att det på ”Deep inside” inte låter plastigt och konstruerat i samma utsträckning. Snarare angeläget och vackert.

Heavy/power-band i allmänhet och italienska sådana i synnerhet brukar ha problem att hantera det faktum att de är fantastiskt duktiga instrumentalister. Hur många plattor har ni inte hört, innehållande själlös instrumentonani? Vad som gör Oracle Sun bra är att de undviker den fällan. Visst är de väldigt duktiga och visar även det på skivan, men samtidigt lyckas de förmedla känslor med musiken. ”Deep inside” är betydligt mer levande än majoriteten av de plattor som släpps inom genren.

”Deep inside” lider dock något av en slagsida åt albumets andra hälft. Där är musiken mindre hetsig och betydligt lugnare och balanserad. Det är också där vi finner de bästa melodierna och mest fästande refrängerna. Jag förstår att herrarna lagt de hårdare prylarna i början för att vara lite häftiga, men jag tycker deras avspända sida är mycket bättre. New sunrise är en pärla och den studsande basslingan i instrumentala Riding the sun smått hypnotisk.

Hade Oracle Sun nöjt sig med att vara ett hjärtsmältande band tror jag att ”Deep inside” varit en ännu bättre platta. Att musikanterna har en meritlista bestående av bland annat Labyrinth och Sigma lyser nu igenom lite väl tydligt. Deras starkaste kort i dagsläget är dock sångaren Val Shieldon. Han må se ut som urtypen av en power metal-snubbe, men kan betydligt mer än att kastratpipa, vilket är befriande.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer