Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

No Doubt
Return of saturn, 2000
Skivbolag: Interscope Records
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2000-10-10
Hemsida: www.nodoubt.com

Färgglada No Doubt har med en smula nytänkande och med nytt mod återvänt med ett nytt album. Den här gången är musiken inte riktigt lika lättillgänglig som på förra försäljningssuccén "Tragic Kingdom". Bandet har istället vågat ta ut svängarna ännu mer vilket bevisar att de fortfarande är bättre på ska med punkinfluenser än på ballader.

Gwen Stefanis röst har mognat ytterligare sedan "Tragic Kingdom" och hon sjunger med stor variation i ett brett register. Hon låter precis som man tänker sig en blåst sydstatsblondin, vilket i Stefanis tolkning blir mycket trivsamt att lyssna på. Vad som utgör batteriet i musiken är ofta väl varierat men inspirationskällorna är ett flertal gånger lite väl övertydliga. Mycket av materialet hade kunnat vara direkt hämtat från amerikanska »roadmovies« eller någon gammal Beatles-platta.

Refränger har alltid varit bandets starka sida, vilket det fortfarande är. Samspelet mellan vers och refräng har dessutom blivit mycket bättre och även om konturerna är tydliga har helheten ändå blivit mer solid. Kvar till nästa album att utveckla är sticken som mycket sällan blir speciellt lyckade. De känns ofta krystade och har emellanåt en tendens att döda effekten med hela låten.

Några av låtarna är lite fjäskande och melodierna känns ibland igen från andra håll. De första spåren (exkl. Ex-Girlfriend som är pinsamt dålig) är alla mycket gediget klockrena, men livsglädjen kramas helt ur mot slutet. De sista låtarna är ganska döda och jämförs närmast vid en tom och ödslig öken. Det är troligtvis dessa låtar som gör att helheten av plattan förtas något och att det känns lite tomt när man lyssnat färdigt. "Return of Saturn" lämnar helt enkelt inget efter sig. Inga sönderslagna mickställ, sprängda PA-anläggningar eller omkullvälta trumset. Bara en tom och ödslig öken.

Gwen Stefani har skrivit alla texter till nya albumet, vilket hon tyvärr misslyckas något med. Liksom på förra albumet handlar i det närmaste alla låtar om kärlek. Temat är dessutom ovarierat och trots att ordvalet blivit mer komplicerat är innehållet fortfarande detsamma. Något av en öken även där med andra ord. Många av låtarna kan därav smaka delikat tills man läst texten. Six feet under är en sådan låt vars helhetsupplevelse förtas lite på grund av den fåniga texten.

No Doubt har med "Return of Saturn" gjort en hedersvärd återkomst som stundtals frestar för stunden men på lång sikt endast är som ett svart hål. Man vet inte var man hamnar när man väl sugits in.