Joyzine.se






Recension - Skiva

Månegarm
Vargstenen, 2007
Skivbolag: Black Lodge
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-05-15
Hemsida: www.manegarm.com

Vikingametal är en svår genre, just för att den är lite töntig. Att sjunga metal på svenska är svårt att komma undan med, just för att det är ganska töntigt. Att inom metalgenren i tid och otid gnida fiol är ingen vidare god idé, just för att det är töntigt. Månegarm fortsätter med andra ord att göra det svårt för sig på sitt sjätte album. ”Vargstenen” står och vacklar mellan att vara okej och total katastrof och klarar sig med nöd och näppe.

Den svenska lyriken om asagudar och svunna tider har jag svårt för. Jag får inte ihop det, det låter bara oerhört fånigt i mina öron när texterna väses fram på mitt modersmål och när överentusiastiska fioler blandar sig i blir det bara en unken metalvariant av Dia Psalma av det hela. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man vill sjunga något sådant här på svenska. Där Amon Amarth kommer undan med att klä in sitt budskap i engelska och Thyrfing vandrat en lite annan väg är Månegarm smått komiska.

Vad som räddar ”Vargstenen” från att bli ett fiasko är att den trots allt är ganska hård och att några av de oblyga folkmusikmelodier som vävs in skänker en sprudlande energi åt musiken. I Vedergällningens tid får gruppen verkligen till det och avslutande folkballaden Eld är vacker. Även om bakgrundssångerskan nog skulle mått bra av en eller annan sånglektion extra.

Månegarm klarar precis av att vara lyssningsvärda genom hela skivan. Betyget är visserligen svagt, men ändå förtjänat. Ska man villkorslöst kunna uppskatta ”Vargstenen” krävs det dock att man är en vilsen kille på 15 bast som precis upptäckt hur härligt det kan vara med hårdrock och tycker att det är häftigt att lukta konstant folkölsrap.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner