Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Meja
Seven Sisters, 1999
Skivbolag: Sony
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-01-01
Hemsida: www.meja.net

Radiohiten All´bout the money har väl alla hört och tillsammans med sången Intimacy är den aptitretare från plattan. Båda låtarna spelades ordentligt på radio och både fick stor framgång därför var det väl inte så konstigt att det fanns stora förväntningar på fullängdaren "Seven Sisters" när den kom.

Plattan inleds med en av de absolut bästa låtarna, den heter Daughter of mornin och är en snygg ballad. Meja kompas ev ett vackert piano och sången är väldigt bra. Meja är en riktigt bra sångerska och hennes spröda stämma gör att många av låtarna blir ännu vackrare än vad de egentligen skulle ha varit. Hon gör en mycket bra sånginsats genom hela skivan och kan kontrollera sin stämma på ett utomordentligt sätt.

Klart bästa låten är Do the angels have a home? som också den är en ballad av den högre kalibern. En annan spännande melodi är Caught up in the middle. Det är dock inte Meja som gör den till en riktig fullträff, det är trummorna som för första och enda gången på den tolv spår långa skivan får glänsa ordentligt. Kompet är snyggt och de små fillen som då och då sticks in här och där känns helt rätt. Det är riktigt bra.

Det märks dock att Meja fortfarande inte riktigt blommat ut till den där riktigt skickliga artisten, hennes låtar ligger fortfarande kvar på lallastadiet där texterna är en blandning mellan fraser och tralalala la infall. Ta bara hiten All´bout the money som ett bra exempel, där är stora delar av refrängen bara malande trallande. En annan sak som gör skivan enformig är att många låtar låter precis likadant. Omväxlingen är inte speciellt bra och de flesta låtarna är stillsamma ballader där piano och akustisk gitarr har huvudrollerna tillsammans med Mejas vackra röst. Det rockas aldrig riktigt till ordentligt och det enda ordentliga trendbrottet Beautiful Girl är plattans absolut sämsta låt. Latinorytmer blandas med en hel drös andra influenser och det hela blir bara en enda soppa som inte kan glädja särskilt många.

Meja hade tjänat på att vara betydligt mer varierad och även om vissa av låtarna är riktigt snygga är det här ingen speciellt bra skiva och den kommer nog att glömmas ganska snabbt.