Joyzine.se






Recension - Skiva

The Animal Five
S/t, 2006
Skivbolag: Trampolene
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-07-11
Hemsida: www.theanimalfive.com

I våras när jag satt på lokaltidningsredaktionen och bara väntade på att det skulle bli fredag och några veckors välbehövlig ledighet inledas, dök det upp en anspråkslös liten rocksingel. Det var Sharks med The Animal Five. Andraspåret på singeln var en exemplariskt utförd cover av Ramones I wanna live. Jag brukar avsky Ramones-covers, man ska inte rucka på det som är heligt. Men just The Animal Fives version var lysande. Lekfull, naken och bångstyrig på ett modigt och uppriktigt sätt. Jag lyssnade om och om igen medan jag räknade minuter.

Covern får vi inte vara med nu när gruppen följer upp singeln med ett självbetitlat minialbum. Däremot följer Sharks med och det som var karakteristiskt för den, men främst för coverspåret, genomsyrar även övrigt material. Skånepågarna fortsätter på det inslagna spåret och levererar spattig rock, till synes utan någon som helst eftertanke. Det är svängigt och spretigt, uppbyggt på en bräcklig grund av spelglädje.

I några låtar är det skoj (Pixiedust är finfin poprock), men The Animal Five tappar lätt taget om lyssnaren, lika väl som de har problem med sitt eget fokus. Jag antar att skivbolaget vill se dem som sitt eget The Strokes, Maximo Park eller varför inte Franz Ferdinand. Men Malmö-gänget har än så länge alldeles för diffusa kanter för att kunna bli ett sådant band. Det finns en tilltalande kärna i musiken, men den måste förfinas för att The Animal Five ska bli riktigt slagkraftiga.

Nu är jag tillbaka på lokaltidningsredaktionen igen och den här skivan snurrar väl några varv till. Men den där nerven och känsligheten som fanns i I wanna live saknas den här gången. The Animal Five bjuder på habil rockmusik, men saknar det där lilla extra.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

The Animal Five (2006-11-02)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner