Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Neverstore
S/t, 2013
Skivbolag: Gain
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-02-06
Hemsida: www.neverstore.com

Av väldigt oklara anledningar blir jag alltid inspirerad till att lyssna på The Sounds och poppig punk när de första värmande strålarna för året kopplar greppet. Det brukar traditionellt ske någonstans fram i mars, kanske rent av skarven till april. När den här recensionen sätts på pränt är det lunchtid den 2 februari. Men solstrålarna dansar så vackert utanför fönstret och låter man bli att öppna fönster eller dörrar och släppa in minusgraderna är det lätt att låta fantasin skena.

Därav kommer Neverstores självbetitlade album alldeles perfekt. Här har vi musik som klippt och skuren att möta den hoppfulla solen till. Lättsamt, melodiöst, trallvänligt, förgängligt...poppunk med betoning på pop.

Är det något gossarna gjort till den här skivan är det att jämna till de vassa kanterna ytterligare. Som om det inte varit nog polerat tidigare. Visst finns några ganska vassa riff kvar i brygden, men de har bäddats in i en fluffig produktion som gör dem harmlösa i jämförelse med andra orkestrar i samma genre. Det skriver jag utan att lägga någon form av negativ värdering i det hela.

För Neverstore må på många håll ha gullat till sig på rent pojkbandsmanér, men det är svårt att värja sig mot de popkarameller som de kablar ut på den här skivan. Man minns förstås ingenting av låtarna ens efter tionde varvet med den här skivan, men så länge Neverstore spelar trallar jag glatt med, får en humörsboost och drömmer om våren som om den faktiskt stod runt knuten på riktigt (I wish). Trion förfinar formeln för hur man smörjer en publik som bara vill ha lite kul en stund och kommer säkerligen beredas mycket radiotid.