Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Elin Ruth
Queen of Queens & the Last Man Standing, 2012
Skivbolag: Divers Avenue Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-01-09
Hemsida: www.elinruth.com

Elin Ruth har droppat efternamnet Sigvardsson, åkt till New York för att skriva ett gäng knöliga poplåtar och finna kärleken, skrota och tappa bort alla de där knäliga poplåtarna, men gå och gifta sig och rent av flytta till andra sidan Atlanten och det stora äpplet. Och någonstans där på vägen lyckades hon finna tid och ro till att skapa vad som bör betraktas som hennes mest avskalade skiva till dags dato, en spännande utveckling.

Det tidigare ganska raka popsoundet men förgreningar in i en gedigen singer/songwriter-tradition har här skalats av, fått sig ett ordentligt stänk av americana och antagit ett lite mer ödesmättat uttryck. Jag gillar det.

Materialet är långt ifrån det mest direkta Elin Ruth komponerat under sin karriär, men de svävande arrangemangen och instrumenteringen skapar en känsla som är riktigt delikat. Det för tankarna till vidsträckta prärievidder och bitterljuva stämningar bland amerikanska landsortsmänniskor. Om jag tillåts ta mig friheten att förklarande måla med bilder.

I några av styckena drar jag till och med små paralleller till en oerhört återhållsam Dolly Parton. Elin Ruth har knåpat ihop en intrikat skiva, en samling låtar som säkerligen har potential att växa med tiden. Med andra ord lär jag få återkomma i frågan hur det här står sig i kontrast till tidigare material, men jag vill ändå påstå att det är en välkommen och spännande utveckling av soundet.