Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Skraeckoedlan
Äppelträdet, 2011
Skivbolag: Transubstans
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-06-27
Hemsida: myspace.com/skraeckoedlan

Någon gång i december ifjol stod jag mitt i unga Norrköpingsrockarna Skraeckoedlans replokal och lyssnade medan de framförde en replokalsversion av Cactus. Anledningen var ett lokaltidningsuppdrag och jag kom på mig själv med att tänka att låten gjorde sig grymt bra utan sång där jag stod mitt i tordönet.

Nu är det emellertid inte så att det saknas sång när skivan ”Äppelträdet” släpps lös, anledningen till att herrskapet körde instrumentalt när det begav sig var helt enkelt att det saknades en mikrofon, men faktum är att den här skivan i stora partier skulle göra sig alldeles utmärkt utan sång.

Det handlar om synnerligen fetlagd ökenrock som inte doftar så lite av Kyuss och som i sina bästa stunder är så cementkrossartung att det är svårt att värja sig. Som rent instrumental platta skulle ”Äppelträdet” ha kunnat vara en ljudvägg som pardonlöst krossade allt i sin väg.

Men nu sjungs i det, både på svenska och engelska, i varenda spår och det tillför en ganska markant känsla av progg. På gott och på ont. Sången luckrar upp ljudbilden en aning och för fram nyanser som jag antar gör det enklare för en bredare publik att ta till sig materialet. Men samtidigt blir det lite ostigt när progg-känslan blir alldeles för påtaglig. Det är dock ändå en balansgång som gossarna klarar av med beröm godkänt.

Till syvende och sist stannar Skraeckoedlan (vilket störtskönt bandnamn för övrigt) strax under de riktigt höga betygen på grund av att det blir lite jämntjockt. Jag förstår att det kan låta aningen paradoxalt med tanke på tidigare anmärkningar, men orutinen lyser igenom när låt efter låt är aningen för lik sin föregångare. För dynamikens skull hade ”Äppelträdet” behövt minst en vattendelare.

På pluskontot flaggar jag gärna för nämnda Cactus som är en tunggungig-grej även med tillhörande sång, och den fantastiska svängorgien Haven. Där har ni en utsökt introduktion till den fetlagt spelglada värld som Skraeckoedlan slår upp dörren på vid gavel till.