Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Musicemia
S/t
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2011-05-04
Hemsida: myspace.com/musicemia

När det med en skiva medföljer en handskriven lapp istället för den vanliga pressreleasen är det svårt att inte bli glad. Det känns mer personligt, mer opretentiöst och så slipper man de allra vanligaste flosklerna som det brukar bli när det är någon på skivbolaget som fått i uppdrag att skriva pressmaterialet. Denna självbetitlade EP är det första släppet från ännu osignade Musicemia.

Med skivans första spår The unchosen tävlade Musicemia i årets uttagning till Melodifestivalen, där det dock inte räckte ända fram. Det är en stämningsfull folklåt, med fint gitarrspel och dragspel som för tankarna betydligt längre upp i landet än det Linköping som duon utgår ifrån. Detsamma gäller andra spåret, Invisible boy. På något sätt känns den här musiken väl anpassad till det som (hemskt fördomsfullt och stereotypt då) kan sägas vara den gemene Linköpingsbons smak. Åtminstone de jag känner och som har Lars Winnerbäcks porträtt inramat i köket.

Mysmusik, folkligt men ändå lagom alternativt. Mycket känslor, men musik som det ändå ska gå att luta sig tillbaka i soffan till. Min favorit på fyra spår långa ”Musicemia” är den galopperande men vemodiga Unknown, en instrumental låt där Goran Sajinovic dragspel verkligen kommer till sin rätt. Därmed inte sagt att det är något fel på Daniel Renströms sång, hans engelska är skönt befriad från svenska spår och hans raspighet passar bra till resten av konceptet. Ser framför mig att en sensommarkväll sitta framför den öppna elden i en stuga någonstans i de svenska skogarna. En inramning jag tror att den här musiken hade mått bra av.

Jag ställer mig något frågande till den här skivan, då den känns alldeles för lagom och hemtrevlig utan något som direkt sticker ut. Det saknas något som fastnar, som jag kommer att minnas när jag ikväll ska summera min dag. Musicemia skriver att de har varit förband till det och det bandet, och tyvärr känns den här skivan också rätt mycket som ett förband. Något förvisso rätt bra som man dock lyssnar på i väntan på det man betalat för. ”Musicemia” blir inte sågad vid roten men till nästa släpp vill jag ha något mer, något som fångar mig. Bas och trummor ska det tydligen finnas på nästa EP och kanske kan det vara ett steg på rätt väg.