Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Coma
Excess, 2010
Skivbolag: Mystic Production
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-10-07
Hemsida: www.coma.art.pl

Musikstilen är förstås inte det minsta lik, men som fenomen beskrivs Polens Coma som likvärdigt vårt eget Kent. De är gänget som blivit megastort innanför de egna gränserna genom att sjunga på modersmålet och som nu spelat in sitt mest framgångsrika verk på engelska för att försöka erövra världen. Återstår att se om de blir mer framgångsrika än vad Kent blev...

Musikstilen gör att det inte alls är omöjligt att en större värld tar Coma till sina hjärtan. Det här är rock för arenor. Rock som vågar flörta med metal och det progressiva (nästa alla låtar är över fem minuter och flera närmar sig tio-strecket) utan att det blir galet på något sätt. Det är kort och gott musik som funkar för en bred publik, men som gör det utan att tappa creden hos lite mer kräsna musiklyssnare.

Det är uppenbart att polackerna lyssnat både en och annan gång på Pearl Jam och gängse Seattle-gäng innan de började forma sin musik, men det är inte grunge rakt upp och ner det handlar om. Snarare en mindre påklistrad variant av den tolkning som gäng som Creed eller Live gjorde på 90-talet. Jag diggar det och den varma produktionen gör sitt till för att lyfta fram det intrikata material som i hemlandet belönats med flera motsvarigheter till grammisar.

Mycket av styrkan ligger hos sångaren Piotr Rogucki som gör en hedervärd insats. Med en röst någonstans mittemellan Eddie Vedder (Pearl Jam) och Chris Cornell (Soundgarden) leder han den här skutan och visar med eftertryck att det bestämt finns annan polsk musik än stenhård metal som kan slå igenom på bred front.