Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Gösta Berlings Saga
Tid är ljud, 2006
Skivbolag: Transubstans
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-01-09
Hemsida: gostaberlingssaga.se

Ja, de hittar allt på lustiga namn de där gamla (eller unga) progrockarna som tycker att musik var bättre förr och att 60-och 70-talen var de allra bästa. Uppsalabandet Gösta Berlings Saga är inget undantag. Jo, det finns en viss skillnad, tydligen handlar den här sagan bara om musik, ingen lyrik. ”Tid är ljud” menar allvar, allt som ryms är just tid och ljud.

Vilket genast gör en recension mycket enklare. Antingen kan jag racka ner på att det inte är någon sång, eller också visar det sig att jag gillar det och köpet läget. Jag gillar det och köper läget, till en viss gräns. Istället hamnar allt fokus på musiken, är det ingen sång bör musiken vara jävligt bra. Det är den inte. Den är… speciell. För det rör sig om progressive rock, långa låtar, mycket flum och improvisation.

Konceptet håller i exakt två låtar. Visserligen är det över en kvart redan men ändå. Groovet är skönt, svänget finns där, men intresset dör ögonblickligen. Det finns inget kvar, som inte ryms i dessa två inledande låtar, som har styrkan att plocka upp det igen. ”Tid är ljud” fungerar absolut som en bakgrundplatta, om man vill läsa, sitter och slösurfar eller kanske skriver något arbete, men som en ren musikalisk upplevelse har den inte så mycket att ge eller tillföra.

Lite extrapoäng plockar orkestern dock in på deras roliga val av namn till låtarna. Vad sägs om Tog Du Med Dig Naturen, Svarta Hål Och Elljusspår eller Knölsvanen? Tanken för mig osökt till Slagsmålsklubben och deras fantasifulla val av låt- och albumstitlar, även om jämförelsen prog och blippop kan tyckas något märklig. Slagsmålsklubben goes progressive rock, det kanske vore något det? Eller ännu bättre, Gösta Berglings Saga goes blippop. Det kanske märks på mitt svammel att jag redan är uttråkad. Lika bra att sätta punkt för det här.