Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Splitside
The Sinking Ship, 2010
Skivbolag: Knuckle Ride Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-06-28
Hemsida: www.splitside.se

Några år av intensivt vägnötande har uppenbarligen gjort gott för Sölvesborgs Splitside. Ni med gott minne minns att jag inte imponerades nämnvärt över debuten ”Our Days Are Numbered” som var en mer än lovligt spretig historia utan vare sig mål eller fokus. Det verkar det idoga nötandet av asfalt ha rått bot på. ”The Sinking Ship” är ett tydligt tecken på att orkestern hittat mer rätt i sin musikaliska gärning och insett att mångfald inte alltid är något positivt.

Mångfald är däremot något man ilsket argumenterar för i sina texter. Lika skrämmande som det är att Sverigedemokraterna går kraftigt framåt i kommun efter kommun, lika eldigt deklarerar Splitside sin ståndpunkt. Att inledningsspåret heter To: Jimmie och innehåller en briljant flört med den svenska nationalsången är en fingervisning så god som någon. Gruppen ber den kuslige partiledaren att stoppa upp sitt budskap där bak och eldar på med sitt budskap.

Förutom frontalattacken på vardagsrasism och förtäckt ondskefulla politiska budskap tar Splitside tag i gammal klassisk punklyrik. Det är synd om de fattiga och de rika är dumma typ. Mest glädjande här är dock att de hittat en mer enhetlig fåra med sin musik. ”The Sinking Ship” har förvisso en del beståndsdelar som fortfarande gärna vill spreta, men som helhet handlar det om melodiös gatupunk som ofta hittar fram till ganska trallvänliga refrängkrokar. Mixat med lite testosteronstint skrik blir det faktiskt ganska trevligt.

Då är det synd att det saknas lite kräm i så väl framförandet som produktionen. Med ett riktigt knivskarpt ljud och mer desperation i framförandet hade Splitside kunnat imponera storstilat. I nuvarande utförare framstår de mer som någon som sitter hemma och gnäller i soffan än som ställer sig på barrikaderna och proklamerar förändring. Om ni hajar liknelsen.