Joyzine.se






Recension - Skiva

Yawning Sons
Ceremony to the Sunset, 2009
Skivbolag: Lexicon Devil Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-09-06
Hemsida: myspace.com/yawningsons

Det vore synd att säga att det låter dåligt, men nog låter det lite billigt om Yawning Sons alla gånger. Att det ska framstå som trevande, ibland rent av tveksamt, är det sista man förväntar sig när kollaboratörerna är producenten Gary Arce och instrumentalbandet Sons of Alpha Centauri.

Med den introduktionen har ni räknat ut att ”Ceremony to the Sunset” är en till största delen instrumental ansträngning. En skiva som är tänkt att skapa känslor och måla bilder så där som svagt meditativ musik ofta gör. Materialet för en storslagen historieberättelse finns onekligen här, men gruppen får det inte att greppa.

Anledningen är enkel. Det ligger inte tillräckligt mycket självförtroende i botten. Det låter inte som om Yawning Sons är övertygade om att det här är de vackraste, mest hänförande alster som någonsin satts på tape. Snarare som om de står och funderar på om gruppen verkligen har en framtid eller om de istället borde vända åter till tidigare åtaganden. Det säger sig självt att herrarna kan stå och mata repetitiva gitarrharmonier i evigheter utan framgång med en sådan inställning.

Dessutom är det överraskande att höra en så uppskattad sångerska som Wendy Rae Fowler sjunga snudd på falskt i annars snygga Ghostship/Deadwater. Sätt det här materialet i händerna på musiker som verkligen vågar tro och en nyinspelning av ”Ceremony to the Sunset” skulle kunna bli riktigt delikat.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner