Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Falconer
Northwind, 2006
Skivbolag: Metal Blade
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-10-17
Hemsida: www.falconermusic.com

Det kan låta märkligt, men bitvis låter de smattrande dubbelkaggarna rent av gulligt. De ligger så vackert inbakade i den varma ljudbilden att de gör allt annat än skänker hårdhet till musiken. Men frågan är om det egentligen heller var meningen. Visst sorteras Falconer in under genrebeteckningen metal och släpps av långhåriga Metal Blade. Några skräniga gitarrer och de gulliga dubbelkaggarna exkluderade handlar det här dock snarare om snygg rockmusik.

Jag var kär i gruppens andra album ”Chapters from a vale forlorn”. Ett något folkmusiksniffande verk med träffsäkra refränger och vackra stämningar i överflöd. Efter det hoppade bandets största styrka, sångaren Mathias Blad, av orkestern. Det var visst någon musikalkarriär som hägrade. Efter det har jag mer eller mindre frivilligt missat uppföljarna ”Sceptre of deception” och ”Grime vs Grandeur”.

Till ”Northwind” är Blad tillbaka bakom mikrofonen och jag vet inte vad som har hänt på de två senaste plattorna, men nu låter det precis som på ”Chapters from a vale forlorn” igen. Det är samma musik som kanske inte sniffar lika mycket på folkmusik längre, men som omisskännligt hämtar inspiration en bit bak i tiden. Det är karg melodirock i heavy metalskrud som på något sätt låter väldigt nordisk, väldigt robust.

Enda skillnaden i jämförelse med förr är att ”Northwind” inte har ett lika starkt låtmaterial. Blads sånginsats är så stabil att man baxnar, galopptrummorna finns där och växlingarna mellan stela marschtrummor och fritt smattrande som karakteristiskt backar Falconers musik är med även här. Men spetsen är inte riktigt med gänget den här gången.

Flera favoritlåtar finns dock att lyfta fram. Titelspåret sätter en god standard redan från start och Spirit of the hawk är Falconer i dess glättigaste upptemposkrud. Småtokiga svenskinslaget Himmel så trind applåderas och balladen Long gone by lyser. Mathias Blad är en stjärna! Mjölbys finest gör på intet sätt bort sig på fullängdare nummer fem, de bjuder fortfarande på väldigt kvalitativt musikskapande. Men jag har svårt att se att ”Northwind” skulle vara något för historieböckerna.