Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Samuraj Cities
Mixed Up Record Collections, 2009
Skivbolag: Imperal Recordings
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-08-11
Hemsida: myspace.com/samurajcities

“Det är slumpens skördar, inget annat” brukar alltid min morfar säga när vi sitter och spelar kort vid köksbordet hemma hos mormor och morfar. Många familjer har det nog just så, en urgammal familjetradition, oftast i form av något spel av något slag, där man som ung bara väntar på att få bli upptagen i den innersta kretsen; att äntligen få sitta med de vuxna. Det är precis samma känsla då man inte längre behöver sitta vid barnbordet på alla släktkalas. Slumpens skördar, kortspel. Men slumpens skördar kan skörda på fler ställen än så.

Jag har stött på Samuraj Cities förut, deras singel All Along The Shoreline var en frisk fläkt när den kom 2007, och visst fick man där en bild av hur samurajstäder låter, men de föll snart i glömska igen. Tills jag av en ren slump råkade befinna mig på Bengans i Göteborg i början på vårkanten i år och till min glädje kunde läsa på en vit papperslapp att Samuraj Cities snart skulle gå upp och dra några låtar, in store music deluxe med andra ord.

Och de lät inte alls som på All Along the Shoreline. Det var inte drömsk melankolisk elektropop. Istället var det gitarrdriva, klockrena, popmelodier, energiskt och knivskarp, trots en ytterst enkel lineup (ingen basist, är de galna!). Men vilken konsertupplevelse! Detta i en skivaffär av alla ställen. Kanske var det också det extremt korta setet, på tre möjligtvis fyra låtar, som fick mig att bli än mer intresserad. Alltså var det spårvagn och sedan tåg hem i ilfart för att kolla upp detta band (som för övrigt inte alls såg ut som några samurajer).

Hårdfakta: Två fullängdare, ”Cheap Deluxe” från 2007 och nysläppta ”Mixed Up Record Collections”. Där ”Cheap Deluxe” satsar mer på elektronikan är ”Mixed Up Record Collections” mer gitarrdriven – den sammanhållande faktorn är lekfullheten och den vemodiga, snudd på gnälliga sången (tänk Adam i Shout Out Louds). Efter ett par genomlyssningar står det klart att Samuraj Cities är ett band som slår an på påståendet att skiva är skiva och live är live. Båda har sina fördelar förstås.

Låtarna på ”Mixed Up Record Collections” har inte alls samma råhet och knivskarphet som de fick den där dagen på Bengans, det som fick mig att nästan göra i brallan, fast å andra sidan visar Samuraj Cities att de är ett band som lägger vikt vid arrangemang. Precis som förra plattan får ”Mixed Up Record Collections” mig att må bra, trots vemodet som ibland sipprar genom. Det är återigen lite laid back men ändå med en ärlighet som alltid uppskattas. Så. Skiva bra – live bättre.