Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Stratovarius
Polaris, 2009
Skivbolag: Edel
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-06-04
Hemsida: www.stratovarius.com

Som mest action var det väl kring finska Stratovarius runt 2004-2005. Ni minns när grundaren och gitarristen Timo Tolkki visade tydliga tecken på mentalsjukdom och svenska keyboardisten Jens Johansson stegade fram och urinerade på honom mitt under en konsert. I efterhand sades det förstås att alla spänningar och förvecklingar inom bandet bara var trick för att locka till sig uppmärksamhet, men det spelar egentligen ingen roll. Poängen är att det oavsett om det var på riktigt eller på låtsas var ganska kul att följa finnarna då.

Annars har de mest gjort sig kända som ett trist power metalband utan förmågan att förlösa sina låtar. Uppskattningen har förvisso varit ganska stor runt om i världen, men utanför den hängivna kretsen är Stratovarius inget band som står särskilt högt i kurs. Nya långköraren ”Polaris” är definitivt ingenting som kommer att ändra på det.

”Polaris” är rent av det tristaste jag hört gruppen åstadkomma och anledningen är enkel. Timo Tolkki har en gång för alla valt att tacka för sig och ta med sitt gitarrcase någon annanstans. På riktigt den här gången. Med honom försvann också många ystra gitarrharmonier och skelett till justa låtarrangemang från Stratovarius. Man behöver inte vara ett fan av Tolkki för att förstå hur mycket han betydde för orkestern. Det räcker med att lyssna på ”Polaris” i jämförelse med någon annan av gruppens plattor.

Kvar finns nu bara profillöst platt power metal med en ganska enerverande sångare. Timo Kotipelto är duktig tekniskt, men mest bara jobbig att lyssna på med sitt ylande tonläge. Inte en enda låt på det här vaxet sticker ut (vare sig på ett särdeles positivt eller negativt sätt), och då förstår ni att det mest blir ointressant att slösa sin tid på Stratovarius.