Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Outshine
Until we are dead, 2009
Skivbolag: Dead Tree Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-04-23
Hemsida: myspace.com/outshine

Det är ytterst sällan vi får höra en så mångfacetterad sångare som Erlend Jegstad i ett så formstöpt och likriktat band som Outshine. Snubben tar utan problem på sig Billy Idols väldiga kostym och är inne och nosar på så väl Dez Fafara (när han sjöng i släpiga Coal Chamber) som Brian Molko (Placebo) utan att det låter konstigt eller sökt i sammanhanget. Men framförallt klämmer han i med sin saftiga rockpipa.

Ett saftigt rockband är just precis vad göteborgska Outshine är. Vill ni ha den billiga beskrivningen är det en mix av Mustaschs tyngd och Backyard Babies kontrollerade sluskighet som står på menyn. ”Until we are dead” är ruskigt tung, stundtals blir disten rent av knastrig a la svensk 90-talsdöds, men samtidigt plirar gruppen gärna under svartfärgad lugg och bjuder på melodiska partier som i rätt händer hade kunnat imponera storstilat.

Men Outshine är precis som Wednesday 13 (en annan artist det lätt går att dra paralleller till) lite för enkelspåriga för sitt eget bästa. ”Until we are dead” utstrålar lite för mycket ”stora tuffa pojkar” för att jag ska känna mig helt bekväm. Flexar man musklerna även i de bitar som ska föreställa mjuka blir intrycket lätt enahanda.

Outshine har sina poänger helt klart. Några kompositioner i sänder är de rent av riktigt bra. Men över en hel platta är det bara variationsrike Jegstad som imponerar storstilat. En större dynamik i låtmaterialet och gruppen hade kunnat stråla ikapp med sin sångare. Den högst onödiga covern på Billy idols White Wedding kan dock inte ens han rädda.