Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Emerald Park
For Tomorrow, 2008
Skivbolag: af music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-11-16
Hemsida: www.emeraldmusic.net

För att vara en skiva fylld av stora ambitioner låter ”For Tomorrow” förvånansvärt anspråkslös. På ett positivt sätt. Malmöiterna har byggt från grunden och försökt få varenda låt att anta en egen karaktär, men det låter aldrig högtravande eller märkvärdigt på något sätt. Snarare handlar det om gediget hantverk och en viss blygsamhet inför det som står på agendan.

Faran med just denna anspråkslöshet (som hörs men alltså inte finns) är att det kan bli en aning anonymt och visst, så blir det på några håll. ”For Tomorrow” är långt ifrån klockren rakt igenom. Men den är hemtrevlig och behaglig att spendera tid tillsammans med.

Att varje låt strävar mot ett eget uttryck är dessutom något ni ska ta med en nypa salt. Visst är det lite svalare på vissa ställen och brötigare på andra men i realiteten har Emerald Park ett ganska lättdefinierat sound fast förankrat i tillbakalutad popmusik. Det är egentligen bara elektroniska experimentet Pasadena som skiljer sig ordentligt och det är sämst.

Vackert komponerad indiepop, där har ni en fullgod beskrivning av vad ni har att vänta er på ”For Tomorrow”. Kanske med en mjukare dragning åt rock i vissa spår. Bäst är det i titelspåret och The Commonfield som båda är mycket vackra skapelser samt ommixade singelfavoriten Open och Istanbul som helt uppenbart släpps i fel årstid. Det är en typisk sådan låt som man ska dricka blaskig öl ur plastmugg och tokdyrka festivalsommaren till.

Emerald Park vet vad de håller på med och är dessutom riktigt duktiga på det. ”For Tomorrow” är professionell och snygg, men faktiskt lite för kontrollerad. Tobias Borelius är en duktig sångare, men han kommer aldrig att få några hjärtan att brista. Helhetsintrycket är att skåningarna håller sig själva i lite för strama tyglar. Lite mer dramatik och desperation i de här låtarna och de skulle inte alls låta så anspråkslösa. Då skulle de kunna bli riktiga monster. Också det på ett positivt sätt.