Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Firefox AK
If I Were A Melody, 2008
Skivbolag: Razzia Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-05-02
Hemsida: www.firefoxak.com

2008 är året då makarna Kellerman gör sin bejublade comeback; Rasmus (allas vår Tiger Lou) släpper förhoppningsvis ”A Partial Print” någon gång i år, uppföljaren till den fantastiska ”The Loyal”, och frugan Andrea har precis släppt ”If I Were A Melody”, skivan som ska befästa hennes position som Sveriges elektropopdrottning.

Av någon anledning har jag följt paret Kellerman ganska nära genom åren, inte på ett läskigt stalkermässigt vis, utan snarare musikaliskt. Ända sedan debutep:n ”What’s That Sound” har jag varit helt fast i Firefox AK. Ta sedan den ep:n och multiplicera den med tio och du får första fullängdaren, ”Madame! Madame!”, en skiva som verkligen gav svar på tal. Nåde den som inte rör sig på dansgolvet när denna snärtiga, på gränsen till discopopiga, skiva spelas!

Men stopp och belägg, dra i handbromsen. Vad brukar hända när man bygger upp alldeles för stora förväntningar och nästintill orimliga krav på en artist, eller något överhuvudtaget? Tja, förändring är ett begrepp som inte brukar rymmas i en sådan åskådning, för innerst inne hoppas jag ju på att ”If I Were A Melody” ska vara en ny ”Madame! Madame!” . Det är den inte. Den är ”If I Were A Melody”.

Soundet är betydligt mörkare och dovare, borta är trycket och drivet från förra fulländaren. Säga vad man vill om Berlin och stadens nästan karakteristiska svärta men att Andrea Kellerman har inspirerats under sin och Rasmus vistelse i den tyska huvudstaden står utan tvekan. Hela ”If I Were A Melody” är stramt tillbakahållen samtidigt som den skiner blänkande svart.

Som brukligt när man har talangfulla vänner finns här även flertalet artistiska samarbeten. Viktor Ginner från Rupesh Cartel har återigen producerat, med på skivan finns också vad som måste ses som den obligatoriska duetten med maken själv, Tigern (även om Winter’s Rose inte ens är i närheten av den fantastiska The Draft från förra skivan). Medverkar gör också frontmannen från Torpedo, Anderas Hogby, som då han inte agerar frontman för torpederna även återfinns som bassist hos Firefox Ak.

Men trots att dessa personer taget var och en för sig förtjänar individuell dyrkan blir resultatet bara ljummet på sin höjd. Hela ”If I Were A Melody” är ljummen. Berlinsound till trots. Den innovativa lekfullheten som fanns på ”Madame! Madame!” har gått förlorad, kvar finns ett allvar som inte alls klär Andrea Kellerman. Sedan är jag den första att hylla experimentlusta, ”If I Were A Melody” hade säker passat bättre som en liten teaser-ep, i väntan på den ”riktiga” fullängdaren, men som det är nu blir det aldrig riktigt intressant.