Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dark Age
The silent republic, 2002
Skivbolag: Remedy Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-09-09
Hemsida: www.dark-age.de

Med stämningsfull och välspelad metal dundrar Dark Age in med sin tredje fullängdsgiv ”The Silent Republic”. Med lätta gothanspelningar, thrashriff och inte så få rockflirtar presterar de väldigt lättsmält death metal.

Stundtals är ”The Silent Republic” en fruktansvärt bra platta. I käftsmällen Last Words eller det perfektionistiska titelspåret framstår bandet som ett närmevärde för hur högklassig metal ska framföras. Sistnämnda bit är så sjukt bra att jag nästan blir tårögd. Tyvärr förmår bandet inte att skriva låtar som håller ett helt album. Intentionerna är goda, men många av låtarna går på tomgång.

Dark Age har det väl förspänt, med en talangfull sångare i Eike Freese och en juste produktion framrattad av Andi Classen. Bandet är tillräckligt hårt för att tillfredställa den genomsnittlige hårdrockaren, men kommer samtidigt knycka fans från mainstreamsvensson-gruppen. När trummisen dessutom ser ut som Tysklands motsvarighet till Quasimodo är jag inte sen att le uppmuntrande.

Bonusspåret – AC/DC-covern Hells Bells – är kompetent framfört, men det passar inte med brölsång. Eike visar på några spår att han är kapabel att sjunga rent. Ett sådant försök på covern hade varit att föredra.