Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Wu-Tang Clan
8 Diagrams, 2007
Skivbolag: P.O.P.E
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-12-26
Hemsida: www.wutang-corp.com

Det är kanske för mycket begärt, men när en legendarisk grupp efter år av tystnad återigen ger livstecken ifrån sig blir förväntningarna gärna höga. Jag förväntar mig att det återigen ska vara något speciellt. Därmed är ”8 Diagrams” något så otrevligt som en omedelbar besvikelse.

Nu ska jag givetvis ge klanen att skivan växer med lyssningarna, men det överskuggas av det faktum att gruppen är långt borta från den forna stjärnglansen. Många spår pratas sönder och Wu-Tang Clan saknar den lekfullhet och smartness som annars alltid fått stort utrymme i deras material. Långa stunder känns ”8 Diagrams” rent av trött.

Det är bara två spår som verkligen står ut och sprider gnistor. Dels Unpredictable där Inspectah Deck och RZA avlöser varandra på ett fint sätt uppbackade av aggressivt groove. Dels The Heart Gently Weeps där melodigitarren är norpad från Beatles While My Guitar Gently Weeps och framförs av John Frusciante. Han spelar den så karakteristiskt att det lika gärna skulle kunna vara en Red Hot Chili Peppers-slinga och förgyller låten. Precis som Erykah Badu som står för det vokala i refrängerna. Möjligtvis kan även Windmill läggas till på den här listan. Även om Ghostface Killah är den som gör sig bäst på egen hand håller jag Raekwon som den starkaste när klanen framträder tillsammans.

Annars är det här ett trött hopkok som är alldeles för oengagerad för att komma från ett band som borde ha använt alla motgångar till att samla krossande energi och skaparlust. ”8 Diagrams” är ännu en skiva (det känns som om det släppts fler sådana än vanligt i år) som låter som om den skapats ”bara för att” snarare än för att folket bakom verkligen hade lust till det.