Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Radioaktiva Räker
Döda mig inte så dödar jag inte dig, 1998
Skivbolag: Beat Butchers
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 1999-01-01
Hemsida: www.radioaktivaraker.com

Jag ville kräkas, stjälpa i mig ett glas fyllt med tjugofem alvedontabletter och dra något över huvudet så att jag slapp höra eländet första gången den här skivan gick igång i stereon. Johan Anttila sjunger mer än lovligt falskt och envisas med att försöka komma upp till de höga tonerna trots att rösten bara skär sig. Det tog ett bra tag innan jag insåg storheten med det, men nu har jag gjort det och kan inte säga annat än att röstens svagheter är ganska charmiga.

Produktionen är otroligt burkig och musiken är väl egentligen inte särskilt upphetsande. Några ackord i snabbt tempo och med samma trumkomp i varenda låt (vem känner inte till det klassiska punkkompet?). Det finns två saker som hjälper upp låtarna till ytan och som då och då får dem att lämna vattnet och med nyvunna ben spatsera upp på land. Det är energin som finns i musiken och det faktum att bandet får till klockrena refränger.

I låten Efteråt kommer jag att tänka på Borkarövarna från Astrid Lindgrens barnbok Ronja Rövardotter när körerna är som hetast i refrängen. Jag kan se hur de med den rödlätte Borka i spetsen och ölstop i händerna sjungande vandrar genom skogen medan Mattis inte kan göra annat än avundsjukt titta på. Flera av refrängerna går att härleda till äldre tongångar och det är riktigt spännande. Titelspåret har visserligen inga sådana kopplingar men det är den helt klart vassaste kompositionen på skivan. Tempot är makligt men melodin är skön och Anttilas inlevelse är det verkligen inget fel på.

Texterna är politiska och gör säkert inte en enda vänsterradikal punkare besviken. I låten Från Hofors intet nytt (som för övrigt är en superb titel med tanke på att bandet kommer från just den hålan) blir det som mest påtagligt och bandet fullkomligen vrålar ut sina åsikter. Aggressiviteten är påtaglig och det finns helt klart en viss tjusning i det.

Jag vågar inte hänga ut bandet ifall det skulle visa sig att de står för vad de lovar med skivtiteln. Jag vill fortsätta att leva så att jag kan utforska tidigare alster de radioaktiva vattendjuren kastat ut på marknaden. Nu har de ju lagt av och satsar på andra projekt och som slutord måste jag säga att det onekligen är synd.