Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Neurosonic
Drama Queen, 2007
Skivbolag: Bodog Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-02-27
Hemsida: www.bodogmusic.com/artists/neurosonic

Andra låten Are solar är på sätt och vis en väldigt bra sammanfattning av vad kanadensiska Jason Darr försöker åstadkomma inom ramarna för sitt skötebarn Neurosonic. Där korsas lågmälda Incubus-verser med Spice Girls (påminner inte rappartiet om kryddflickornas dunderhit Wannabe är jag en vattenbuffel) och nutida Korn-tugg. Det är med andra ord en salig röra och ett rastlöst försök att göra musik utan att utelämna några möjligheter.

Två saker kan vi slå fast omedelbart. Jason Darr, vars enmansshow det här till största delen är, är en mycket begåvad ung man och han försöker majoriteten av tiden hålla sig inom en ganska hård genre. Utöver det är det fritt experimenterande som gäller. Ena stunden tuggas kyliga industririff, andra gnolas en hemtrevlig refräng a la amerikansk collegerock. Det är sötsliskigt och sterilt om vartannat på ett ganska schizofrent vis.

Även om Darr egentligen vill vara en hård kille är det smekande rockpartier han har mest fallenhet för. ”Drama Queen” är som bäst i de stunder där han plockar fram den skönsång som harmonierar mest med hans tvålfagra yttre och när han låter kompositionerna vingla på en tunn gräns mellan tillrättalagd punk och radiorock. Hela tiden backat av robust riffande gitarrer dock. Något fjäskande för att nå så stor publik som möjligt blir det aldrig tal om. Även om det är nära några gånger.

När Darr tar Neurosonic i en hårdare riktning upplever jag honom som något för skrikig. Talangen för att snickra muskulös industrimetal är inte lika stor som rockditon. Tur då att snubben sjunger mer än han skriker.

Som helhet blir dock ”Drama Queen” mer ett potpurri av potenta musikaliska idéer än en enhetlig skiva. Mycket är bra, rent av riktigt medryckande, men känslan av splittring är alldeles för påtaglig för att skivan ska kunna rendera ett riktigt wow. Däremot är det kul med en kille som faktiskt vågar vara lite schizofren. Trots att han egentligen tvärtemot sin egen övertygelse är en ganska mjuk lirare.