Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

M:40/Grace.Will.Fall
Split (7"), 2006
Skivbolag: Halvfabrikat Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-10-24
Hemsida: www.m40.se

På förhand väntar jag mig en promenadseger för Jönköpings Grace.Will.Fall när de delar vinyl med M:40 från Lidköping. Detta baserat på tidigare erfarenheter där smålänningarna visat sig tämligen hörvärda medan västgötarna stannat vid helt okej. Men M:40 går ut stenhårt för att bevisa motsatsen.

Gängets crust har försetts med en underbart metallisk ljudbild. Det smäller dissonant om virveltrumman så där som det ska göra när ljudet rattats med den äran och gitarrerna är sylvassa. Bandet väver dessutom in några sjukt snygga rockpartier i sitt kängmangel. Masshysteri, Innanför muren och Människans gräns är betydligt mer grooviga än vad jag förväntat mig.

Västgötarna avslutar sin sida med en suggestiv instrumentallåt. Illusion skulle kunna vara skriven av ett mindre inåtvänt Cult Of Luna och är en minst sagt värdig avslutning.

Med en så överraskande mangelföreställning från M:40 blir trycket plötsligt större på storfavoriten Grace.Will.Fall, men visst levererar de. Inledande U.S.D är elegant hardcore så som vi vant oss vid att bandet gör den. Det är en låt där sångaren Uffe återigen visar att han är bandets absolut största tillgång. Hans totalt vansinniga skriksång är en fröjd för örat.

Genom sina tre spår ser smålänningarna sedan till att variera sig ordentligt. De bjuder på sköna break, melodier och en hel del metal. Allt oerhört kompetent utfört, men jag kan tycka att det blir lite för snällt. Grace.Will.Fall skulle må gott av att rikta in sig lite hårdare på sin raka hardcore och låta vansinnet dominera lite större över finstämdheten. Visst är den nyanserade musiken skön, men bandet får lite mer slagkraft när de manglar loss hårdare. De borde dessutom spola svenskan (den här gången heter bidraget Moralens stank) och en gång för alla bestämma sig för att sjunga på engelska. Oavsett vad jag tidigare skrivit är det då de gör sig som bäst.

Det är en jämn kamp ända in på målsnöret. Men det blir en skrällseger. Båda gängen gör bra ifrån sig och M:40 vinner på energi och något rakare rör. Deras frejdiga crust imponerar. Grace.Will.Fall toppresterar inte, men slår ändå fast vilket kvalitativt hardcoreband de i grund och botten är.