Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Wrestling With Angels
Letters, 2011
Skivbolag: Supernova Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-03-09
Hemsida: www.wrestlingwithangels.se

Kan man rent av snacka om ett Norrköpingssound? Jag antar att svaret på den frågan är både ja och nej. För även om platsen på kartan tidigare mest varit inmutad av hårdrockare och några kungar från Broadway har det på senare år allt mer kommit att handla om rock- och popmusik vars gemensamma nämnare är det atmosfäriska.

Eller så handlar det kort och gott bara om en enda man och dennes inflytande över hemstadens sound. Gustaf Spetz var förvisso aldrig själv medlem i postrock-orkestern P.g Lost, men flera medlemmar därifrån spelade i hans eget band Eskju Divine innan det lades på hyllan till förmån för en solokarriär. Och just denne Spetz har inte bara producerat utan dessutom varit med och skrivit musik när ungtupparna Wrestling With Angels debuterar med ”Letters”. Gemensamt för samtliga nämnda Norrköpingsband: det atmosfäriska så klart.

För även om de rör sig i olika genres finns det oerhört tydliga kopplingar de här orkestrarnas sound emellan. Wrestling With Angels är så att säga bara ännu en länk i kedjan. De presterar introvert rockmusik som ibland har ett driv att döda för, men ibland vecklar in sig i snudd på pretentiösa arrangemang som snarare signalerar att de vill vara märkvärdiga än spela riktigt bra musik. Det omtalade soundet i ett nötskal med andra ord.

Inledande While I'm Waiting och The Victory Of Giving In är riktiga stjärnsmälllar. Fullträffar där Wrestling With Angels verkligen visar upp att det finns potential i bandet. Dissonant möter melodiskt på ett väldigt smakfullt sätt och sångaren Lukas Lind, som är riktigt skarp genom hela skivan, är i högform. Jag skulle vilja höra mer sådant, det skulle ha gjort ”Letters” till en skiva som låter mer än bara lovande. För när gruppen lindar in sig i lite mer invecklade och överambitiösa (låt mig gissa Spetzska) partier där det atmosfäriska allena ska visa vägen svalnar intresset betydligt.

Det är ju trots allt så att det omtalade atmosfärsoundet om vi exkluderar P.g Lost (som faktiskt är riktigt vassa) är betydligt mer intressant på papperet än i realiteten. Jag hoppas Wrestling With Angels undviker att helt och fullt gå i den fällan i fortsättningen.