Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Giglinger
Distortion+, 2006
Skivbolag: King Penguin Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-10-17
Hemsida: www.giglinger.com

Inga spelningar, inga fullängdsalbum och inget skitsnack, en tämligen annorlunda strategi för ett band. Men det är precis så finska Giglinger ser på sin karriär. Följaktligen är ”Distortion+”, som är uppföljare till singeln ”Top Alcohol” (1997) och sjuan ”Big Muff” (2004), inget annat än en ep. Fyra låtar som svarvats ihop till att låta riktigt sammansvetsade.

Det kanske rent av är tur att Giglinger inte försöker sig på att spela live. Det finns bara två scenarion, antingen skulle de vara helt fenomenala eller (vilket är det mest troliga) fullkomligt usla. Musiken de presenterar är en lo-fi-variant av Ministry som lånat elektronik och rastlöshet av Atari Teenage Riot för att sedan spela in allt i sann skränig punkanda.

Jag förstår om ni reagerar. Så väl Ministry som Atari Teenage Riot är och har varit fantastiska liveband. Men grejen med Giglinger är att mycket av deras charm ligger i att de spelar ganska taffligt. Och live gör sig sådan här musik inte annat än i väldigt kompetent utförande.

På skiva, förlåt ep, däremot är det finska gänget klart roligt. De dränker så väl sång som sina riff i distorsion och filtereffekter och spelar mer på spattig energi än egentligt medryckande låtar. Den smutsiga punkvibben får det att låta genuint och i The prime suspect är det så jag måste utfärda en hitvarning. Låt sedan gå för att det här inte skulle fungera i ett större format utan att bli erbarmligt enformigt. Men det har ju Giglinger redan förstått.