Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Shy Lads
S/t (ep), 2010
Skivbolag: Nebraska Production
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-04-12
Hemsida: www.theshylads.com

I Mr Policeman sjunger The Shy Lads om att komma bort, att bryta upp och lämna uppväxtorten som det annars är så lätt att växa fast i. De sjunger och spelar med desperation och glöd som om de verkligen menar vad de säger. Det tror jag det. Inte för att det är mer fel på Ronneby än andra småorter i vårt avlånga land. Men vill man hålla på professionellt med musik eller komma nära någon form av drivande puls, då är Blekinge Sveriges baksida. Så är det faktiskt.

Å andra sidan kan det i ett bands ungdom vara positivt att leva lite avskärmat från branschen och alla påtagliga intryck som fullkomligen väller över många band. Jag inbillar mig att det kan hjälpa till att forma en egen identitet istället för att bara göra som många andra. Nu är det förstås inte så att The Shy Lads låter som något synnerligen unikt, men jag tycker mig ändå höra en hel del själ och hjärta i deras musik.

Intensiv, men samtidigt lättsam rock är vad det handlar om. I snygga Cry Baby nosar gossarna ogenerat på The Beatles, men i de tre övriga styckena är det betydligt mer adrenalin och attityd det handlar om. Attityden påminner om Mando Diao utan att jag för den sakens skull uppfattar dessa blyga herrar som överdrivet styva i korken. De tror på vad de sysslar med, men är inte larvigt stöddiga.

En bit på väg mot en nivå där de kan kosta på sig att vara lite kaxiga har de dock tagit sig. Den här självbetitlade epn är långt ifrån bländande, men energin och viljan som finns i de fyra kompositionerna räcker långt. Nu måste The Shy Lads bort från Ronneby, ut och smaka på branschen och älska med världen.