Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Alec Ounsworth
Mo Beauty, 2009
Skivbolag: Anti-
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-12-10
Hemsida: myspace.com/alecounsworth

Jag är nog lite skadad av arbetet med den stundande julspecialen och alla julskivor som jag därmed tvingats lyssna på. Men jag tycker mig höra lite evangeliska och stämningsskapande tongångar i glöggosande anda lite här och var på ”Mo Beauty”.

Nu är det förstås inte en julskiva som ligger för handen när Clap Your Hands Say Yeah-sångaren Alec Ounsworth solodebuterar, men jag antar att anmärkningen pekar ut lite i vilken riktning det barkar här. Ounsworth spelade in plattan i katastrofhärjade New Orleans, besjunger gärna staden och framkallar också starka känslor.

I grund och botten snackar vi om någon form av singer/songwriter, men det är väldigt svårt att sätta någon etikett på vad Alec Ounsworth sysslar med här. Han känns flashig storstad och amerikansk lantidyll på en och samma gång. Han låter återhållsam kyskhet möta brutal junkievardag och kraschlandar någonstans mittemellan en icke-kommersiell James Blunt och ett indiegnälligt Placebo. Ibland är det riktigt bra, ibland känns det inte alls eller framstår som julsånger (främst i Holy, Holy, Holy Moses (song for New Orleans)). Vill ni ha en närmare beskrivning än så är ni mer än välkomna att lyssna på plattan.

Det kanske kan låta som om Ounsworth utmanar gränser och bjuder på storartade, tankeväckande alster. Men så är det inte heller. Faktum är att ”Mo Beauty” mitt i sin flackande originalitet är ganska anonym. Den puttrar fram och är högst gemytlig, men lämnar, hur märkligt det än kan låta, inget större bestående intryck.