[stäng]

Marmaduke Duke Duke Pandemonium, 2009 Skivbolag: 14th Floor / Bonnier Amigo Av: Christian Stenbacke Publicerad: 2009-11-21 Hemsida: www.themarmadukeduke.com

---

Jag är en relativt svårimponerad människa. Jag är en axelryckningsmänniska. So what. Mycket av dagens musikutbud är So What. Gammal skåpmat i ny förpackning. Eller bara förpackning, inget innehåll. Sedan finns ju dagsländorna, en låt, ett album, inget mer. Rida på hypen, sedan släppa ett album som antingen är så experimentellt att det alienerar eller så låter det exakt likadant som första fast modell blekare. Inte för att jag generaliserar, men ändå.

Skottska Biffy Clyro gjorde på ett lite annorlunda sätt. De satsade på att slå med album nummer fyra istället. Visst var det mödan värt, för lyckas man med bedriften att hamna på omslaget till en musiktidning man kan köpa på tågcentralen i Jönköping då öppnas nya dörrar. Som att få uppmärksamhet för sina sidoprojekt till exempel. Plats på scen: Marmaduke Duke.

Nu är det väl på gränsen till att man kan kalla det för ett sidoprojekt, med tanke på att samtliga biffar finns med på ett eller annat sätt, men tanken är att Marmaduke Duke ska vara en slags lite mer funk/popig lekstuga för biffy-frontmannen Simon Neil och dennes gamle polare JP Reid (Sucioperro). Och det märks, hela albumet är präglat av spontanitet och impulsivitet, eller vad ska man annars säga om en hyllningslåt till allas vår Barbara med titeln Rubber Lover? En låt på knappt två minuter som skulle fylla vilket dansgolv som helst en sen fredagsnatt.

Lekstuga i all ära, men ”Duke Pandemonium” blir lite för spretig i längden. Ännu mer precist, förutom Rubber Lover blir det mesta mest till en axelryckning. Kul för stunden, inget som kommer snurra i skivspelaren om ett år. Då är det bättre att spana in det nya Biffy-albumet ”Only Revolutions”. Ryktet säger att det är minst lika bra som det förra, inte en skymt av någon blekhet.

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Inga kommentarer