Joyzine.se






Recension - Skiva

Emelie & A Bag Of Bones
Fathers brother, 2004
Skivbolag: Ant Nest Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-09-27
Hemsida: www.emelieandabagofbones.com

Hade det inte varit för en viss kantighet, lite väl grovt tillyxade låtar och en ovilja att totalt hänge sig inför det vackra hade Emelie & a bag of bones kunnat vara hur bra som helst. Nu blir jag nästan frustrerad av att lyssna på ”Fathers Brother”. Jag hör hur fantastiskt det skulle ha kunnat låta om bandet vågat eller velat släppa låtarna helt fria, istället för att hålla dem fångna i strikta låtstrukturer.

Det hela handlar i grunden om gravt bluesinfluerad pop, där sången står i centrum. Nästan lite väl mycket i centrum. Emelie Petersson har en mycket bra röst, lite påminnande om Maria Bergström från avsomnade The Pusjkins , men samma sak gäller här som för musiken. Stundtals blir sången lite väl hård, skarpt avgränsad och saknar lite av den sirlighet som hade kunnat vara förtrollande. Men missförstå mig rätt, Emelies röst är bandets starkaste vapen. Jag längtar bara efter än högre höjder. I grunden är ”Fathers Brother” riktigt bra från början.

Av de fyra spåren är det titelspåret (en eftertänksam Pusjkins-passning) och den mer lågmälda och pianobestyckade balladen Fly som säger mest. Här finns en nerv, en drivkraft som imponerar. Med en lite mjukare framtoning hade jag varit förälskad. Nu stannar det vid ett inte alls oävet gillande. Att bandet dessutom har ett utomordentligt coolt bandnamn behöver väl knappast ens diskuteras?

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner