Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Movements
The world, the flesh and the devil, 2009
Skivbolag: Alleycat Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-03-02
Hemsida: www.themovements.com

Uppstigen är sjukhussängen efter en längre tids cancersjukdom presenterar David Henriksson och hans The Movements en rockskiva som gräver djupt utan att tappa fästet om nuet. ”The world, the flesh and the devil” skulle kunna vara inspelad av ett Mando Diao som spolat popmelodierna och istället snöat in på flummig 60-talsrock och känslan som fanns i punken när den var som eldigast.

Orglar som för tankarna till så väl Doors som Animals flyter omkring i bakgrunden och The Movements eftersträvar helt uppenbart en känsla av dåtid. Melodierna tillåts drunkna i en inte helt modern ljudbild där murr går före det snygga. Garagekänslan är påtaglig.

Samtidigt finns parallellerna till den moderna svenska pop och rockscenen fortfarande där. När The Movements siktar på en smått bitter och kanske framförallt melankolisk känsla spökar Johnossis ande tydligt i bakgrunden. Intensiteten kan förstås inte jämföras, men den uppriktighet som strålar igenom hos John och Ossi tycks också finnas hos The Movements.

Komponenterna för en riktig toppskiva finns således nu när bandet kämpat sig tillbaka. Men den där riktiga wow-känslan infinner sig aldrig. ”The world, the flesh and the devil” känns lite för ofärdig. Det är eleganta idéer som staplas på varandra utan att summan blir större än delarna. Och så är David Henriksson tyvärr ingen större sångare. Återkomsten till rockscenen är helt okej, men The Movements utför inga stordåd med den här skivan.