Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Kristoffer Hedberg
Ett helt vanligt ögonblick, 2008
Skivbolag: Wilhed Music
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-12-29
Hemsida: www.kristofferhedberg.se

För några år sedan körde jag fast fullständigt hos Roger Karlsson och hans ”Indiansommar”. Jag tyckte att hela plattan var fantastisk och levde med den dag ut och dag in. Kanske lite för mycket, eller så är det helt enkelt så att den inte står sig så bra mot tiden. Idag har jag i alla fall inte en fullt lika oproblematisk relation till skivan och artisten (ärligt talat, det som kommit därefter har inte hållit någon vidare klass).

Varför tar jag upp detta nu? Jo givetvis för att det går att dra paralleller mellan Karlsson och Trollhättans Kristoffer Hedberg. Rösten är nästan snarlik de två herrarna emellan och i sina mest flamsiga partier låter Hedberg som de sämsta sidorna av nämnda föregångare. Jag tänker då naturligtvis främst på upptemposingeln Ikväll är vi rebeller. Inte riktigt min kopp med te.

Lika lite imponeras jag av de låtar där Hedberg gräver i allt som gjorde Lars Winnerbäcks platta ”Kom” till en så monumental framgång 1999. Nyanser av grått (med våldsamt munspelstutande av Peter LeMarc) är rent av en sämre version av I Stockholm från den plattan. Även om komponerandet och inte minst det episodiska berättandet håller god klass är bristen på egen identitet alldeles för påtaglig. Ska man lyckas som ensam gitarrgosse krävs det att man har något extra. Något som verkligen gör att man står ut bland alla medelmåttor.

Det har Kristoffer Hedberg. I alla fall när han lägger den sidan till. Vem var det som sköt Kurt Cobain? är ett melankoliskt reflekterande litet mästerverk som tål att spelas om och om igen. Tempot är lägre och så väl känslor som text tillåts ta större plats än när snubben försöker leva upp till någon roll som popprins. Hans avskalade, akustiska känsloutbrott är vad som gör honom gripande.

När han sprider sina sorgsna sångtoner över pianomelodier i c/o 19m² och Vi vill att hela världen ska skratta med oss inatt är det snudd på magiskt. En hel skiva med sådant hade kunnat bli riktigt minnesvärt. Men ”Ett helt vanligt ögonblick” är lite för ojämn för att nå de höga betygen och en gästartist som Lasse Lindh tillåts ta en aning för stor plats.