Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Bianca
Wasting our time, 2008
Skivbolag: Egen Utgivning
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-11-16
Hemsida: www.biancaband.com

Sommaren 2003 nåddes jag av en demo. Avsändaren var Bianca, jag skrev om vackert vemod och delade i tårögd förtjusning ut fem av fem i betyg. Sedan dess har våra vägar inte korsats på nytt, men det verkar som om skivtiteln – ”Wasting our time” – på ett utmärkt sätt beskriver vad gruppen ägnat tiden åt efter vårt senaste möte.

Nu är jag hård, man blir lätt det när förväntningarna är så skyhöga att det nästan saknas proportioner, men den här skivan är aldrig ens i närheten av den magi som demobandet Bianca bjöd på sommaren 2003. Vackert och vemodigt är fortfarande bra ord att ta till för att beskriva ensemblens timida pop men det är något som saknas.

Gruppen laddar med blås, banjo och glockenspiel. Trots detta känns merparten av materialet på ”Wasting our time” tämligen platt. Det rör sig om fina poplåtar, det är inget snack om saken, men någonting saknas. Det brukar i folkmun kallas för glöd.

När jag mötte demobandet Bianca hörde jag en samling musikanter som la ner hela sin själ, varenda liten svettdroppe och sprucken friktionsblåsa i sin musik. De brann så innerligt för sin grej att det steg rökpuffar ur stereon. På ”Wasting our time” möts jag istället av ett eftertänksamt och rutinerat Bianca. Lite som en gammal lärare som försöker uppehålla skenet av att allt är jätteroligt utan att lyckas särskilt väl. Glöden är skillnaden mellan succé och fiasko.

Nu är den här fullängdaren förstås inget fiasko, det är bara jag som i min besvikelse tar i så jag spricker. ”Wasting our time” är en samling finstämda poplåtar med en sångare som låter en hel del som Eddie Vedder (Pearl Jam). Men de framförs av en orkester som passerat stadiet av oförstörd glädje inför skapandet och vuxit upp och därmed blivit en liten aning tråkigare.