Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Anathema
Hindsight, 2008
Skivbolag: Kscope Music
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2008-09-17
Hemsida: www.anathema.ws

När även skivans tredje spår ebbar ut och jag liksom under de föregående väntat på att det ska braka loss, slår det mig. Det är så här bandet låter. Okej, backa skivan och ta det från början med nya öron.

Det som förbryllar är helt enkelt att skivbolaget omskriver Anathema som ett band i fronten för den brittiska rock/metal-scenen. Metal? Ja, kanske om man tänker på finska HIM, med sin love metal, och deras allra snällaste stunder. Men ”Hindsight” är inte ett vanligt släpp för Anathema. Bandet låter förvisso inte så tungt i vanliga fall heller, men en fågel kvittrar i mitt öra att det faktiskt gjorde det en gång i tiden. Skivan är hursomhelst ett för bandet nytt grepp, halvakustiska versioner av äldre låtar samt nya Unchained (tales of the unexpected).

Det här är tio stycken i det närmaste ballader, som i sakta mak vill förföra dig med pianoplink, vemodiga fiolstråkar, dito gitarrer och emotionell sång. Plus den där förväntan inför att det snart brakar loss med bombastiska arrangemang, som aldrig infrias. Vid en första reflektion låter det lite som ett nedtonat Radiohead varvat med Fläskkvartetten. Tyvärr hade det behövts några instrumentala käftsmällar för att riktigt engagera och få mig att vakna till.

Samtidigt saknas det inte bra låtar. Are you there?, med sina körer och Vincent Cavanaghs i det här fallet dova sång, är riktigt vacker. På A natural disaster axlar den kvinnliga deltidsmedlemmen Lee Douglas ansvaret vid mikrofonen, vilket genast ger en extra dimension. Jag tänker mig att Anathema skulle göra sig rätt bra på en halvmörk och rökig klubb… snarare än på en festivalscen om man säger så. ”Hindsight” är välspelad och framkallar stundtals känslor av välbehag, men skivan är alltför ospännande för att nå några högre höjder.