Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Flesh
Worship the soul of disgust, 2008
Skivbolag: Pulverised Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-06-06
Hemsida: myspace.com/peteflesh

Titlar som I masturbate to Jesus Christ och My penis will be your opera skvallrar om att Flesh kanske inte är ett helt seriöst menat soloprojekt. Men musikaliskt kan man aldrig snacka seriositet med snubbar som hänger sig åt oldschool death metal. Där är det dödligt allvar som gäller och det är ingen skillnad med Pete Flesh och hans tredje ansträngning under egen flagg.

Egentligen bryr jag mig inte det minsta om vad snubben (han tar hand om sång, gitarr och bas helt på egen hand) sjunger. Jag kan knappt urskilja orden bland hans gutturala läten och det är musiken som står i centrum. Mr Flesh (med förflutet i Maze of Torment och Deceiver) blickar bakåt i tiden, mot epoken då dödsmetallen var som mest smutsig. Med andra ord har den som söker tekniska excesser ingenting att hämta på ”Worship the soul of disgust”. Här är det rak och okomplicerad dödsmetall av det primitiva slaget som gäller.

Pete Flesh kan sin skit, att säga något annat är omöjligt. Men samtidigt tillför han inte särskilt mycket nytt. Ni har hört det här förut och bitvis framstår Flesh rent av bara som ett forum för musikanten att leka av sig idéer han inte får gehör för i andra gäng. Vilket det förmodligen också är.

Stabil gammeldöds är alltid småkul. Men någonstans bland sönderdistade guror, dånande kyrkklockor och raka trumkomp blir det lite för tydligt att Flesh bygger mer på en romantisk tanke än att Pete Flesh faktiskt är en bra låtskrivare. Då kanske lite lustiga låttitlar är av större vikt. Och Fuck the romantic – fuck the gothic är ju i sammanhanget faktiskt riktigt kul.