Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Mars Volta
The Bedlam in Goliath, 2008
Skivbolag: Universal
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2008-05-17
Hemsida: www.themarsvolta.com

Det verkar finnas två läger med olika inställning till Mars Volta, som så ofta för lite aviga artister. Antingen älskar man dem, eller hatar man dem. Jag kan varken säga att jag älskar eller hatar Mars Volta. När de gjorde sig kända med första plattan för fem år såg jag lite inspelat livematerial, och tyckte att det verkade ganska schysst. Men jag tröttnade snabbt, och har inte följt deras utveckling överhuvudtaget.

Anledningen till att jag tröttnade var för att det var för högt, hårt, snabbt och skrikigt. ”The Bedlam in Goliath”, känns till en början som om den uppfyller precis de farhågorna. Och visst är det väl så, till en viss del i alla fall. Det är som att de har skruvat upp volymen till elvan, och sparkat plattan i mattan utan att kolla i backspegeln. De rusar fram som ett godståg på urspårningskurs, och inte bara fartmässigt. De metalliskt sprakande, gnistrande och gnisslande ljuden som kreverar skivan igenom ger en också ljudet av just det.

Om man skalar bort hela den biten, finns det dock någonting där. Konturerna av en simplare och lugnare ljudbild finns där bakom, och tidvis när den bilden framträder mer tydligt är det riktigt bra. Men samtidigt känns det som långsökt att se bortom, vad som verkar vara hela Mars Voltas grej, för att skönja någonting av annan kaliber. Å andra sidan kanske det är just i det här mångfacetterade soundet, som bandets anseende ligger. Delvis det, och vad jag tycker ger amerikanarna dignitet – att de tar flera steg från konventionell musik och vågar spejsa ut ordentligt. Jag uppskattar det, men hela hardcore-grunden blir för mycket för mig, och om jag spånar in i framtiden kan jag inte tänka mig att jag självmant skulle slänga in den här plattan i stereon igen.