Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Coca Carola
Så fel som bara vi kan ha, 1998
Skivbolag: Beat Butchers
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2000-01-01
Hemsida: www.beatbutchers.se/cocas.htm

Den här Coca Carola-plattan kom 1998 och den var efterlängtad. Det är det gamla vanliga stuket som gruppen brukar köra med, halvösig punk med klockrena refränger som sätter sig på hjärnan och sedan vägrar att släppa taget.

Curre Sandgrens röst är väldigt härlig att lyssna på, han är inte någon mästersångare men det finns något tryggt i hans röst. Musikaliskt är det väl inte direkt jättebra men det hörs ju att dom kan spela. Lite fyndiga mellanspel trycks in här och där och vissa av sticken är riktigt fräscha.

Plattans första spår Store guden världen är ett av de allra bästa spåren. Musiken är klockren och sitter perfekt rakt i hjärtat även om texten är ganska så obetydlig. En tråkig blandning av engelska och svenska som är ganska förvirrande.

En annan intressant låt är Control, alt, delete, en lugnare variant som har ett mycket härligt flyt och en trygghet som är skön. Texten är dessutom ganska bra på den här låten och refrängen är en riktig fullträff. Det finns dock ett par ganska värdelösa låtar som Andas och Långtbortistan. Texten på den sista hör nästan hemma på förskolan. Patetiskt är ordet.

Plattans riktiga fullträff är dock spår nummer tre, Knockouter utan slag. Ett intro med touch av Green Day och en melodi som är mycket bra. Lagom riv i gitarrerna och framför allt en fruktansvärt bra refräng.

Låten Del fem är längst på plattan och ganska märklig. Den är ett hopkok av en massa gamla Coca Carola texter. Alla grupper brukar ju ha med någon klurig låt på sina plattor. Namnet Del fem är väl ett i raden efter Dia Psalmas låtar (Del 1 & Del 2) på plattan "Efter Allt". DLK har ju tidigare gjort en drift med Dia Psalma kallad Del 3, den enda frågan som dyker upp är vem som gjort Del 4?

Till sist en liten känga till cd-boken och omslaget. Ett enfärgat omslag med bara gruppens namn och skivans namn är ganska ointressant. En cd-bok med bara svårläsliga texter och i svart och vitt är inte heller säkert upphetsande, men nu är det så att recensionen går ut på musiken så layouten drar inte ner betyget.