Recension - Skiva
Vad tänker ni om jag skriver Australien och Perth? Angående staden talas det betydligt mer om större ställen som Sydney och Canberra och jag kan egentligen inte påminna mig något annat än när storsimmaren Lars Frölander i en intervju inför ett mästerskap just där inte kunde uttala namnet. ”Jag ska till Pärt” sa Frölander gång på gång och fick oss i tevesoffan att fnissa. Annars är Perth ett blankt blad i min bok och när det gäller Australien är det ett land som jag förknippar med designade operahus, kängurur och giftspindlar snarare än en livlig musikscen. Men härifrån härstammar den hybrid som är
Voyager.
Nästa fråga. Varför ägnar så många band sig åt att låtsas vara metal när de inte är det? Det kan knappast vara särskilt smart ur försäljningssynpunkt! Australiensarna släpper ”Univers” på ett metalbolag och poserar på sina promobilder som om de är ett gäng riktiga hårdingar, mer metal än så är de inte. Okej,
Pulse 04 knyts ihop av ett redigt pudelskrik och avslutande
White Shadow är ett möte mellan
Iron Maiden och något billigt black metalband, men annars är Voyager snarare ett popband.
Det är naturligtvis en grav förenkling att skriva så, bandet experimenterar med så mycket mer, men minst lika riktigt som att kalla ”Univers” metal. Skrapar man bara lite på ytan och borstar bort en och annan gitarr finns rena dansprylar i botten. Voyager bygger på sorgliga, allt som oftast medryckande melodier som pendlar mellan en ren popkostym till mer episkt gothiska sådana.
Möjligen blir hela ”Univers” en aning slätstruken, men några låtar i taget är plattan riktigt bra. I
Falling tangerar Voyager vad
Pain Of Salvation gjorde i sina tillbakalutade stunder på ”Remedy Lane”. En viss gnutta progressivitet finns naturligtvis här också. Men det är melodispråket och de smakfulla syntharrangemangen (lyssna på
Cross The Line) som är Voyagers styrka.
”Univers” är en skiva som smyger sig på dig, om du bara ger den chansen. Tyvärr har gruppen nog redan på förhand skrämt bort många presumtiva lyssnare genom att låtsas att den synthiga melodisoppan är någon form av metal.
Kommentera
Inga kommentarer