Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Roger Karlsson
Brev från Ågesta, 2007
Skivbolag: Beat Butchers
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-12-11
Hemsida: www.beatbutchers.se/rogerks.htm

Nej, det var inte alls så här Roger Karlssons uppföljare till fjolårets vassaste album – ”Indiansommar” – skulle låta. Jag hade drömt om stordåd, inte ett första stadie av stagnation. Jag försöker gång på gång, lyssnar efter det där magiska som lyfte föregångaren, men nej ”Brev från Ågesta” är ett tydligt steg bakåt.

Innan man gräver vidare i den här recensionen är det förstås nyttigt att uppdatera sig om att mina förväntningar är osunt höga. Jag knockades fullständigt av den subtila stockholmaren ifjol och placerade ”Indiansommar” i topp av årssummeringar både på Joyzine och i Folkbladet. Det är dumt att jämföra heter det, men i det här fallet är det helt omöjligt att inte göra det. Hur mycket jag än anstränger mig finns ”Indiansommar” ändå hela tiden där långt bak i medvetandet.

Så vad gör ”Brev från Ågesta” till en besvikelse? Först och främst låter den inte alls lika dynamisk som sin föregångare. Roger Karlsson har velat uppdatera sin vispop med en naggad rockvibb, det blir lite unket. Mest för att bandet han tagit med sig in i studion inte klarar att göra materialet levande. De låter mest som musiker som spelar för att de ska snarare än folk som spelar för att tonerna förtrollar dem.

Men den största nedgraderingen är att låtarna på ”Brev från Ågesta” helt enkelt inte är lika bra. Här finns spår av gamla stordåd. I De sylvassa taggarna snuddar Karlsson exempelvis vid samma melankoli som genomsyrade hela ”Indiansommar”. Snubben har fortfarande känslan för visanstrukna poprefränger. Ågesta, december låter helt enligt hans trademark och Sånt som ingen annan bryr sig om är en vacker balladsak som lämnar mig med en bra smak i munnen. Men topparna är för få.

Har man inte hört eller förälskat sig i ”Indiansommar” är ”Brev från Ågesta” garanterat en angenäm bekantskap. Den bjuder trots allt på kvalitativ vispop på svenska. Och det ska sägas till Karlssons försvar, att det är oerhört svårt att följa upp en bländande succé. Men samtidigt, har man en gång toppresterat får man glatt finna sig i att jobba under skyhöga förväntningar. Där når han inte hela vägen fram den här gången.