Joyzine

[stäng]

Recension - Live

In Flames
Hultsfredsfestivalen
2006-06-17
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-06-20
Hemsida: www.inflames.com

Det märks direkt att något inte står helt rätt till med In Flames vältalige frontman Anders Fridén. Snubben som brukar vara helt klockren i sitt mellansnack är plötsligt släpig, onyanserad och förvirrande när han pratar mellan låtarna. Han svamlar och får inte alls till de där finurliga poängerna som är så typiska för just honom. Att se Fridén överförfriskad på bandets största Sverigespelning för året är sannerligen överraskande. Kanske var det nerverna som spökade lite innan giget?

Det är mycket som inte riktigt är sig likt det gamla stabila In Flames den här kvällen. Folkmassan som slutit upp framför festivalens största scen är imponerande stor och det borde vara som upplagt för ett klassiskt gig. Men den vanligtvis så maskintighta orkestern har inte en av sina bättre dagar, flera ganska tydliga spelfel slinker igenom och i inledningen av trallvänliga Cloud connected lyckas de heller inte spela helt synkat med bomberna som smäller av. Att Fridén är packad och bandet inte toppresterar spelar dock ingen större roll, In Flames bjuder ändå på en bra spelning, klart topp 5 på festivalen.

För även om mellansnacken inte är lika vassa som vanligt är de fortfarande bra. Även om musikanterna spelar lite fel framkallar de mestadels ett härligt groove framför den massiva publiken. Och inte minst bjuder de sin vana trogen på en pyrotekniskshow utan dess like. Det sprutar gnistor, smäller bomber och brinner i de flesta av gruppens låtar och då antyder sångaren dessutom att de fick spara lite på krutet på grund av att marken är allt för torr i Småland. Som show betraktad är In Flames andra framträdande på Hultsfredfestivalens största scen fulländad och musikaliskt är det inte alls dumt.

Det som bjuds är nämligen en hitkavalkad. Efter inledande The quiet place är det bara raka spåret genom låtskattkammaren innan det hela avslutas med en mäktig version av My sweet shadow. Bäst är Only for the weak där publiken studsar så att marken vibrerar hela vägen upp till campingområdet, nyskrivna Take this life och hitmelodin Trigger. Att Fridén av någon anledning slarvar bort refrängen i Pinball map och att Watch them feed är snudd på den tråkigaste bit bandet skrivit är snabbt glömt när de dessutom inkluderar den gamla ”Jester race”-dängan Graveland och ”Clayman”-favoriten Bullet ride setlistan.

Hultsfredsspelningen bevisar egentligen bara något vi redan visste. Sveriges största metalexport In Flames är riktigt bra även när de inte presterar på topp. Efter att Kent sövt ner sin publik några timmar tidigare var göteborgarnas explosiva framträdande en värdig avslutning på festivalens headlineprogram.