Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Brazen Riot
Follow the mainstream, 2001
Skivbolag: Dogbreath Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-12-12
Hemsida: www.dogbreath.nu/brazen

Enligt pressreleasen är Brazen Riot ett hardcoregäng som rekryterat en DJ och börjat spela neometal. Efter att ha lyssnat igenom skivan kan jag dock tacksamt konstatera att det är fakta som inte stämmer särskilt väl.

Delar av bandets material är fortfarande väldigt mycket hardcore, även om det i många partier går ganska lugnt till. De influenser som skivbolaget valt att kategorisera som neometal skulle jag hellre vilja kalla hård rock med hardcoreattityd, eller helt enkelt rak metal. Jämförelsen med Spineshank i nämnda pressutskick är riktigt bra, även om jänkarna låter betydligt mer aggressiva.

Brazen Riots musikaliska brygd smakar stundtals riktigt bra. Arga The.Biggest@Fuck.You och Trash passar mig perfekt och mer tillbakadragna Sedused/Abused (som låter väldigt mycket Linkin Park) är också en lyckad melodi. Faktum är att nästan alla låtar på skivan har något kvalitativt att komma med. Brazen Riot har dock en svaghet som i längden är lite irriterande, de gör alldeles för långa låtar. Istället för att snärtigt och explosivt vräka ur sig sina rytande låtar trasslar de in sig i trista mellanspel och tragglar refränger om och om igen till leda.

Det hörs mycket väl att Brazen Riot inte kommer från förenta staterna även om soundet pekar åt det hållet. Det engelska/amerikanska uttalet är väldigt försvenskat, vilket framgår extra tydligt i de lugna partierna. I dessa partier snubblar vokalist Niklas Franzén nästan på orden. Annars tycker jag att den aggressiva sånginsatsen är förstklassig. Det finns väldigt mycket krut i Niklas stämband och han låter seriöst asförbannad. Även om lyriken ibland brister - vad sägs om "Come on baby let's go for a ride/ We'll be alone just you and I/ We take my car and we drive all night/ Out on the highway under the moonlight"? - är det angenämt att lyssna till.

Brazen Riot har helt klart mycket att komma med, men för att deras kompott ska gå hem helt och hållet måste de putsa lite mer på den. Samtidigt som mycket är helt lysande brister det på för många ställen. Men trots de små missarna är det här en skiva som det definitivt är värt att låna öronen åt!