Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Trivium
Metaltown, Göteborg
2012-06-15
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-06-16
Hemsida: www.trivium.org

Jag gillar egentligen inte det allmänt vedertagna uttrycket ”kött och potatis”-metal. Vad då kött och potatis liksom? Ändå är det just det som kommer krypande när jag ser Matt Heafy och hans Trivium för andra gången på ungefär ett halvår.

Det är lagom aggressivt, lagom energiskt, lagom melodiöst och Heafy är en mästare på att elda på publiken och samtidigt få alla att trivas genom att blanda gemytliga hyllningsord med uppfordrande uppmaningar. Det är lite så där gullig ”alla ska med känsla” på något sätt.

Det är kul, men det lämnar inga bestående avtryck. När Heafy och hans manskap släntrar av scenen vänder man sig snabbt till spelschemat med känslan ”jaha, vad står näst på tur nu då?”, inget av det som precis utspelat sig på scenen sitter egentligen kvar på näthinnan. Det är förströelse, gemytlig men förgänglig underhållning.

Men att det inte är särskilt minnesvärt innebär per definition inte att det är tråkigt. Tvärtom. Så länge Heafy med anhang står på scen är det riktigt roligt. Frontmannen är en mästare inte bara på att hantera sin publik utan även på att snitsa ihop musik som det är svårt att inte gilla, även om man inte nödvändigtvis trallar med.

Trivium är ett överdjävligt samspelt gäng med musikanter utöver det vanliga och leveransen i solskenet på fredagseftermiddagen går inte att klaga på. Jag stampar takten, jag kastar uppskattande näven i vädret och luftar kanske rent av strupen. Trivium är kul. Trivium är lagom. Trivium ska ha all heder av sin ”kött och potatis”-insats.

Sen glömmer jag skådespelet och tar sikte på andra uppträden.