Recension - Skiva
Nuclear Blast vet att se om sitt hus. När
In
Flames slog gnistor över hela metalhimlen och
Soilwork red på en stor framgångsvåg för några år
sedan passade de på att använda en talangtävling för att plocka fram
Sonic Syndicate. Ett band som de kunde
marknadsföra mot samma publik som det nya moderna hoppet. Alla vet ju hur
bra det gick. Nu är pagan metal mer i ropet än någonsin och gissa vad det
tyska bolaget hittade när de tog hjälp av en tävling på Myspace för att
hitta nästa stora grej att signa?
Blackguard
förstås.
Tyskarna är alltså smarta nog att hitta precis vad scenen kräver för
tillfället, men jag tycker allt att de bland 2000 deltagare borde ha
kunnat hitta något lite vassare än kanadensiska Blackguard. Det är
förvisso ett ytterst kompetent band som hanterar så väl sina
folkmusikinfluenser som black metalstycken med den äran, men ska man göra
något ska man göra det ordentligt. Det är min åsikt i alla fall. På
debutalbumet ”Profugus Mortis” (det namn gruppen bar när den bildades
2001) känns det som att kanadickerna doppar tårna lite försiktigt i pagan
metalscenen mest för att kunna tilltala även den publiken.
Anledningen till att jag känner så är att tutandet i diverse flöjter
och gycklandet med dragspel förekommer ytterst sporadiskt. När dessa
instrument väl plockas fram infinner sig en lyckad tjo och tjim-stämning
värdig de jönsigaste av paganband, men till större delen ägnar sig
Blackguard åt ganska strömlinjeformad och anonym mjukis-black metal. Mer
mjöd och klackarna i taket hade kunnat lyfta den här plattan.
Nu är genren i och för sig väldigt svår. Det blir lätt alldeles för
mycket av det goda och ren parodi av det hela – det finns det ju flera
finska gäng som är goda exempel på – men balansgången kan gås betydligt
modigare än vad som görs av de här debutanterna. Att ”Profugus Mortis” är
en småtrevlig skiva kommer man inte ifrån, men jag hade nog väntat mig att
Nuclear Blast trendkänsliga dammsugare skulle ha hittat något lite
vassare.
Kommentera
Inga kommentarer