Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Artmade
1614, 2008
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-09-29
Hemsida: www.artmade.se

Aldrig har nog benämningen poprock varit mer passande än när det kommer till att beskriva Artmades femte album ”1614”. Det är snällt men ändå med spjuvrigt klös, strömlinjeformat men inte utan poänger och popnördigt utan att sitta fast i dammiga skivbackar och kläder från Myrornas. Ganska hemtrevligt, men samtidigt också högst umbärligt.

”1614” är lite för ointressant…det var vad jag hade tänkt skriva till en början, men jag har fått tänka om en aning. Skivan puttrar nämligen fram i ett så där jobbigt oförargligt poprocklandskap. Ni vet så där så att alla kan lyssna, släkten kan samlas kring runda bordet och lyssna på reklamradion utan att någon klagar på musik som förstör ungdomen eller mossighet och stenålder. Något för alla, gott och blandat, lätt och lagom, lite socialdemokratiskt så där.

Men varje gång jag är beredd att sätta bläcket till papperet och konstatera att Artmade är lite för enkelspåriga för att engagera blixtrar de till. För den här gruppen har ess i rockärmen. Med jämna mellanrum skickar de fram dem (det kan handla om en simpel melodi, en refräng eller gitarrslinga) och skapar magi. Mitt i all den lättillgängliga poprocken visar Artmade att de är tänkande musiker som kan skriva både smarta och tilltalande låtar. I vackra Don’t believe you tillåter de sig rent av att vara lite melankoliska.

Visserligen vill jag minnas att förra alstret ”We don’t make the rules, we just win” var en aning starkare, mer vågat och rakt på sak. Men ”1614” växer med lyssningarna, det är det inget snack om. Det finns mer att ta av där under ytan. Dessutom är det ganska imponerande att orkestern trots klen försäljning tagit sig hela vägen till en femte skiva. Kanske har det ett och annat att göra med den strömlinjeformade utformningen av ”1614”.