Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Desiderii Marginis
That which is tragic and timeless, 2005
Skivbolag: Cold Meat
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-11-01
Hemsida: www.desideriimarginis.com

Mitt i de standardnoiseiga ljudlandskap som för associationerna till öde kyrkor, stenväggar slitna av flera århundraden och ogästvänliga kloaker dyker det då och då upp en akustisk gitarr. En gitarr som lättar upp den annars så suggestiva dysterheten och skänker skivan en extra dimension. Det är synd att Johan Levin inte vågat (eller velat?) använda sig än flitigare av detta grepp.

Visserligen är det gitarrinslagen som länkar Desiderii Marginis mer tätt till den ”vanliga” musikscenen. Gör att bryggan mellan noise och akustisk pop inte känns så oöverkomlig längre. Men det är något bra. ”That which is tragic and timeless” är betydligt mer lättlyssnad än vad jag hade förväntat mig. Den bygger likt sin föregångare ”Strife” på nedstämda näst intill hopplösa stämningar. Men den här gången finns ändå ett ljus. Gitarrens varande på plattan skänker en extra nerv.

I mötet mellan ogästvänligt mörker och trevande hoppfullhet har herr Levin med sitt Desiderii Marginis hittat ganska rätt. Att koncentrerat lyssna på ”That which is tragic and timeless” är som att skräckslaget irra runt i en kall, illaluktande borgruin och känna hur hoppet sakta men säkert håller på att rinna ut. Fascinerande, men i längden lite väl enahanda och hopplöst. I Still life och The love you find in hell finner ni dock essensen av imponerande ljudkonst.