Joyzine.se






Recension - Demo

The Marrows
S/t
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-02-12
Hemsida: www.the-marrows.com

I såpan ”Joyzines gamla utflyttade stötar från Skövde recenserar dagens unga scen i staden” har vi nu kommit fram till ytterligare ett kapitel: The Marrows. En ung orkester om tre personer som specialiserat sig på indierock.

Vissa (läs exempelvis Kaross) har gått hem mindre bra hos redaktionen, andra (läs Anagoes) har hyllats. The Marrows placerar sig någonstans där mittemellan. Precis som i fallet Anagoes har rockmaestro Johan Wendt suttit i producentstolen (jag misstänker att Yellow Studios är den där gula friggeboden bredvid hans far, schlagervinnarens kåk) och ljudet är exemplariskt. Möjligtvis med lite för mycket botten för den här typen av avig indierock, men i mina öron låter det lysande.

Det gör däremot inte sången. Jag vet att det ska låta lite falskt och nonchalant inom den här genren. Vem vill inte vara en slyngel som Pete Doherty? Men i The Marrows fall blir det lite för mycket. Jag saknar känslan i sången, den är småsur utan att det egentligen finns någon poäng med det.

Lika fördömande är jag inte angående låtmaterialet. Demon öppnar med repetitiva Intro (Storgatan) vilken jag kan tänka mig fungerar utmärkt för att få publikens uppmärksamhet i en livesituation. Sedan lirar The Marrows enligt indierockens spelregler genom fyra spår. Det är inte på något sätt dåligt, bara lite fantasilöst. Som om trion inte bryr sig om att vara nyfiken utan frankt nöjer sig med att låta som det förväntas.

Det saknas lite frenesi och lite glöd. Gruppen har helt okej låtar som jag gärna lyssnar på en stund, men de står knappast ut i sin genre eller går i bräschen för en ny generation av indierockare.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner